Mottagare av Hildebrandpriset 2025: docent Ingela Bergman, Arjeplog
Ingela Bergman, docent i arkeologi, har under en lång karriär varit en framträdande kraft inom forskning och förmedling kring norrländsk och samisk historia, med fokus på nordliga kulturlandskap och lämningar från stenålder till historisk tid. Landskapsutnyttjande, ekosystemprocesser och ekonomiska strategier flätas utifrån det fysiska kulturarvet samman till en bredare bild av nordliga samhällsprocesser och mänskliga identitetsfrågor.
Under mer är trettio år (1987–2020) var Ingela Bergman också dynamisk och driftig chef för Silvermuseet i Arjeplog (från 2009 även för Institutet för arktisk landskapsforskning, Insarc). Under denna period utvecklade hon museets verksamhet från dess grund i en rik och intressant privatsamling av regional etnografi till ett modernt museum, och till nav för en viktig del av landets kulturhistoriskt orienterade forskning kring norrländsk och samisk arkeologi och historia samt nordliga landskap. Ett särskilt avtryck har satts inom stenåldersforskningen, genom undersökningarna vid den närmare tiotusen år gamla boplatsen Dumpokjávratj i Lappland. Dessa gav framförallt nya, unika kunskaper om områdets äldsta kulturhistoria, men visade också tydligt att inlandsisen smälte av flera tusen år tidigare i området än tidigare bedömt av naturvetenskaplig forskning.
I all sin verksamhet visar hon ett starkt engagemang för den arktiska regionen med dess människor och kulturhistoria, tillsammans med en analytisk och nyanserad syn på centrala frågor om ursprung, etnicitet och makt. En stor del av forskningen har bedrivits inom ramen för större och tvärvetenskapliga projekt och program vilka hon varit forskningsledare för, varav flera har finansierats av Riksbankens jubileumsfond, Vetenskapsrådet och EU:s strukturfonder. Tillsammans med bl.a. ekonomhistoriker, jurister, klimatforskare och skogshistoriker har projekten givit kunskap på ett brett fält där arkeologi och ekonomisk historia spelat huvudrollen. Forskningen har även resulterat i ett stort antal publikationer, från avhandlingen ”Från Döudden till Varghalsen” (1995) till exempelvis ”Kulturarv, landskap och identitetsprocesser i norra Fennoskandien 500–1500 e.kr.” (2018). För sina insatser med att bygga upp Institutet för arktisk landskapsforskning har Ingela Bergman belönats med Hans Majestät Konungens medalj i 8:e storleken i serafimerordens band (2014) och Vitterhetsakademiens Gustav Adolfsmedalj med Konungens medgivande (2021).
Ingela Bergman tilldelas av Svenska Fornminnesföreningen Hildebrandpriset 2025 för sina bredare insatser inom norrländsk arkeologi och kulturhistoria, för skickligheten som forskare och forskningsledare, samt för det omfattande och vällyckade utvecklingsarbete av forskning, utställningar och samverkan som hon genomfört inom Silvermuseet.
Mottagare av Hildebrandpriset 2024: docent Ola Wolfhechel Jensen
Ola Wolfhechel Jensen är en unik röst inom den svenska kulturarvsfältet idag. Sedan många år är han mycket aktiv som arkeologihistoriker och forskare, med djupa kunskaper inom arkeologi, den bredare kulturmiljövården och arkivforskning. Genom sitt arbete för han kunskap och tidigare forskning om arkeologins och kulturmiljövårdens framväxt vidare in i en ny generation, och berättar kunnigt och engagerande om hur vi kom att arbeta med och förstå kulturarvet så som vi gör idag.
Sedan disputationen vid Göteborgs universitet 2002 med avhandlingen Forntid i historien där han behandlar synen från medeltiden och framåt på forntidens lämningar, har Ola W. Jensen i ett antal kunniga och viktiga vetenskapliga publikationer behandlat framväxten av kulturmiljövården i Sverige och Skandinavien samt dess relation till allmänhet och vidare omvärld. Titlarna inbegriper bl.a. Fornlämningsbegreppets historia (2006), Mellan dilettantism och professionalism (2011), Makten över forntiden (2012), Histories of archaeological practices (2012), På spaning efter det förflutna (2018) och Kulturmiljövårdens regionala organisation (2021). Listan kan göras mycket längre. Till hjälp i arbetet har Jensen ständigt haft sina stora kunskaper i arkivforskning och vetenskapsteori. En bärande del i hans analys är hur dagens kulturarvsfält utvecklats genom en dialog, och bitvis kamp om tolkningsföreträde, mellan olika intressenter. Från lärda forskare under medeltid och stormaktstid till den professionella institutionalisering av kulturarvet som tog fart under 1800-talet, där Svenska Fornminnesföreningens uppkomst var en av effekterna. Vi möts också av analyser av kulturarvskonstruktioner, expertis och demokrati, liksom av arkeologisk praktik i fält, kunskapsproduktion och organisation.
Ola W. Jensens forskning har också förmedlats brett till olika intressenter i andra former såsom rapporter, seminarier, vetenskapliga och öppna föreläsningar, utställningar och genom sitt nuvarande arbete på Riksantikvarieämbetets Antikvarisk-Topografiska Arkiv (ATA). När Svenska Fornminnesföreningen fyllde 150 år (2019/2020) var han en av huvudtalarna vid symposiet Proffs och amatörer; som arrangerades av föreningen, med föredraget ”Oss fornvänner emellan”. Mitt under den växande covid 19-pandemin skapades genom honom också en rik och pedagogisk digital utställning på ATAs hemsida om SFFs historia. Hösten 2024 påbörjas ett stort digitaliseringsprojekt med Jensen som projektledare vid Riksantikvarieämbetet (RAÄ), finansierat av Vitterhetsakademien, vilket i samarbete med Kungliga Biblioteket ska beforska och genom digitalisering tillgängliggöra sköra och svårhanterliga arkivhandlingar som speglar RAÄs och Vitterhetsakademiens äldsta historia.
Genom Ola W. Jensens verksamhet löper en konsekvent hållning av nyfikenhet på det förflutna, på vår förståelse av det, och på makten över denna förståelse. Bland nu aktiva arkeologihistoriker skiljer han ut sig genom att skriva praktikhistoria lika mycket som idéhistoria och genom mängden, bredden och kvaliteten av arbeten på området. I sin egen praktik borrar han ner i arkivens källmaterial och lyfter därifrån fram glömda material och nya perspektiv. Detta har gjort honom inte bara kunnig, utan även lärd. Verksamheten är bred och rymmer olika typer av publikationer, tillgängliggöranden och utåtriktad verksamhet. I allt detta motsvarar Ola W. Jensens gärning det som lyfts fram i stadgarna för Hildebrandsfonden: ”för förtjänstfulla publikationer eller andra vetenskapliga insatser [inom] nordisk arkeologi […] inklusive urkundsutgivning”, och gör honom till en mycket värdig mottagare av Hildebrandspriset 2024.